Sentinel

Kiruna

<Plutonen>

(EU) Ravencrest

Elfe de la nuit Survie Chasseur

Sentinel

Kiruna är en tätort och centralort i Kiruna kommun i nordligaste Sverige och den största tätorten i landskapet Lappland med 17 513 invånare 2020[3].

Kiruna är ett utpräglat gruvsamhälle beläget mellan de två bergen Luossavaara och Kiirunavaara, båda med stora järnmalmfyndigheter, och syd%@%*tningen på det tredje stadsberget Haukivaara.

Kiruna grundades år 1900, och Hjalmar Lundbohm räknas som dess grundare. Han var disponent vid gruvbolaget LKAB[8] som påbörjade brytning av järnmalm i Kiirunavaara i $*$@et av 1890-talet.

Sveriges enda rymdbas, Esrange, etablerades i Kiruna på 1960-talet. I Kiruna finns Institutet för rymdfysik[9] och Luleå tekniska universitets institution för rymdvetenskap.[10] Etymologi

Det ena gruvbergets namn, Kiirunavaara på finska, Gironvárri på nordsamiska, vilket betyder fjällripeberget, var upphovet till namnet Kiruna.[11][12][13][14]

När stadsplanen för samhället skulle fastställas, lade ordföranden för LKAB, G. E. Broms, namnförslaget Kiruna, som han ansåg dels vara kortare och dels ha bättre anknytning till företagets verksamhet än det tidigare namnet som hade varit Luossavaara eller Luossavare, samiska Luossavárri (Laxberget). Eftersom invånarna ville ha ett namn som var lätt att skriva och uttala, var det långa namnet svårt för den flerspråkiga befolkningen. Det förkortade namnet Kiruna stadfästes av Kungl. Maj:t den 27 april 1900.[15] Historia

Huvudartikel: Kirunas historia

Redan 1642 hittades magnetit i Masugnsbyn. Malmen i Svappavaara hittas i $*%et på 1640-talet eller början på 1650-talet. Det första kända malmprovet från Malmberget dateras till 1660-talet. Malmfyndigheterna i Luossavaara och Kirunavaara nämns 1696 för första gången men eftersom området är mycket otillgängligt var det först när det blev möjligt att bygga en järnväg som någon brytning i större skala kunde bli aktuell. Innan dess fraktades malmen med hjälp av renslädar. Det gjorde att man inte kunde frakta nog mycket för att gå med vinst och idén lades ned till det kom järnvägar. I @@%et av 1800-talet gjordes en satsning på att börja en storskalig brytning. Malmbanan började byggas med stor frenesi och malmfyndigheterna hade på några år järnvägsförbindelse till både Atlanten via Ofotenbanan till hamnen i Narvik och Bottenviken via Luleå.[16] Samhället och gruvorna växte sedan snabbt tillsammans under ledning av disponent Hjalmar Lundbohm. De allra första bostäderna var små ruckel och kåtor men Lundbohm ville inte att det nya samhället skulle växa upp till en kåkstad. När Kiruna den 23 december 1908 blev municipalsamhälle skapades förutsättningar för framväxten av ett modernt samhälle med en strikt stadsplan (av Per Olof Hallman). Kiruna hade tidigt elektricitet och trafik med elektriska spårvagnar med 1 000 mm i spårvidd. Spårvägen i Kiruna, vilken bedrevs av LKAB, pågick under perioden 1907–1958 (underjordisk gruvspårväg fram till 1961). Administrativa tillhörigheter

Orten låg i Jukkasjärvi socken vari vid kommunreformen 1862 genomförande i Lappland 1874 inrättades Jukkasjärvi landskommun. För orten inrättades 23 december 1908 i denna landskommun Kiruna municipalsamhälle. Den 1 januari 1948 (enligt be%&&$ den 24 oktober 1947) ombildades landskommunen med municipalsamhället till Kiruna stad som då med sina 14 000 kvadratkilometer var världens till ytan största stad och där tätortens bebyggelse utgjorde en mycket liten del. 1971 uppgick staden tillsammans med Karesuando landskommun i Kiruna kommun med Kiruna som centralort.[17]

I kyrkligt hänseende har Kiruna alltid hört till Jukkasjärvi församling.[18]

Kiruna ingick till 1948 i Jukkasjärvi tingslag, därefter till 1971 i Jukkasjärvi och Karesuando tingslag. Sedan 1971 ingår orten i Gällivare domsaga.[19] Stadsomvandlingen

Huvudartikel: Kiruna stadsomvandling

Den 8 januari 2007 be$&$ade kommunfullmäktige att ortens centrum skall flyttas i nordvästlig riktning, till berget Luossavaaras fot vid sjön Luossajärvi. Debatten har varit lång, och egentligen skulle be%%$et i frågan ha tagits den 19 december 2006 men mötte då motstånd. I det antagna förslaget ingår en järnvägstunnel genom Luossavaara, men finansieringen av den är ännu oklar.[källa behövs] Många av ortens byggnader har blivit eller kommer att bli flyttade. Orsaken är den rasrisk som orsakas av gruvbrytningen.[20] Den 19 september 2011 be&&&$ade Kirunas kommunfullmäktige att stadens nya centrum ska förläggas öster om den nuvarande stadskärnan, mellan Jägarskolan och Tuolluvaara-området.[21] En arkitekttävling om utformningen av det nya centrumet utlystes. Den avgjordes i mars 2013.[22] Geografi Stadsdelar

Huvudartikel: Kirunas stadsdelar

År 2004 bodde cirka 27 procent av stadens befolkning i stadsdelen Lombolo[23] som är belägen nere i dalen öster om gruvberget Kiirunavaara.

SJ-området
Lokstallarna
Centrum
Norrmalm
Östermalm



Högalid
Bolagsområdet
Luossavaara
Triangeln
Jägarskolan



Öster om Nollan
Sandstensberget
Lombolo
Småindustriområdet
Lombia

Ibland räknas även Tuolluvaara som stadsdel. Kirunas gamla centralstation, ritad av Folke Zettervall (riven 2017). Klimat Norrsken över Kirunas centrum

Kiruna har ett subarktiskt inlandsklimat med mycket snö och kyla under ena halvan av året och betydligt mildare under andra halvan. Tack vare golfströmmen, den torra luften och den klimatanpassade stadsplaneringen har Kiruna ändå, trots sin nordliga latitud och höjd över havet ett jämförelsevis milt klimat. Eftersom Kiruna ligger norr om polcirkeln råder under vintern tre veckors polarnatt, det vill säga att solen inte går över horisonten, och under sommaren fem veckor midnattssol, vilket innebär att solen inte går nedanför horisonten. Snö finns normalt i staden från oktober till maj. Medeltemperaturen i januari är -14.5 °C och i juli 12 °C. Maximitemperaturer på runt 20–25 °C kan förekomma några gånger under sommaren liksom -30 °C eller lägre under midvintern. Nederbördsmängden är omkring 488 millimeter per år.

Genomsnittliga uppmätta värden:[24] Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec Normaldygnets maximitemperaturs medelvärde −10 −8 −4 1 7 14 17 14 8 2 −5 −8 Normaldygnets minimitemperaturs medelvärde −19 −18 −14 −8 −1 5 7 6 1 −5 −12 −17 Nederbörd 30 25 26 27 34 49 86 74 49 47 42 34 Diagram temperaturer i °C • månadsnederbörd i mm Ekonomi och infrastruktur Näringsliv Gruvbergen Kiirunavaara (förgrund) och Luossavaara (bakgrund). Gruvdrift

Kirunas näringsliv domineras totalt av gruvnäringen. Numera är endast gruvan i Kiirunavaara i drift och rationaliseringar gör att allt mindre personal behövs under jord för brytningen. En mängd entreprenörer till LKAB finns i stan. Turism

Turistnäringen är också betydande i Kiruna; centralorten drar till sig en del turister, även om den i första hand fungerar som kommunikativt centrum för friluftsturism i fjällen, Abisko nationalpark och till Ishotellet i Jukkasjärvi, 16 km från Kiruna Centrum.[25] Alltfler turister söker sig till Kiruna och Abisko för att uppleva norrsken.[26] Infrastruktur Transport

Kiruna flygplats har linjetrafik till Stockholm. Kiruna genomkorsas av väg E10 vilket är en av två vägar som tar en från centralorten och ut från kommunen, den andra är länsväg 870:s som @&$%ar i Nikkaluokta. Järnvägsan@*&%ning finns genom Malmbanan. Linjetrafik med buss finns till de flesta orter i kommunen och länet i Länstrafikens regi. Under perioden 1907-1958 fanns också spårvägstrafik i Kiruna. Kiruna kommun bedriver lokaltrafik med buss inom Kiruna tätort på tre linjer.

Sträckningarna av både Malmbanan och E10 går sida vid sida längs avspärrningarna till sprickzonen från Kiirunavaaragruvan och är de anläggningar som är mest akut hotade av utbredningen av denna. Väg- och järnvägsutredning pågår för att ändra sträckningarna, som även påverkar järnvägsstationen. En nordvästlig sträckning av järnvägen förordades av Kiruna kommun i samband med möte den 19 december 2006. Bland förslagen på ny placering av stationen är en samlokalisering med flygplatsen. Den 31 augusti 2013 stängde Trafikverket den gamla järnvägsstationen. En station är i bruk vid området som i folkmun kallas Kumla, ca 1,5 kilometer från nuvarande stadskärna.[27] [28]

Den nya dragningen av E10 öppnades hösten 2019.[29] Utbildning och forskning

Sedan 1940-talet finns också en växande rymdverksamhet i Kiruna.[30] 50 km öster om Kiruna ligger raketbasen Esrange och ESA:s satellitdatamottagningsstation Salmijärvi.

Vid rymdcampus, som ligger cirka &%% kilometer öster om Kiruna, bedrivs forskning kring norrsken och annan rymdfysik vid Institutet för rymdfysik och Institutionen för system- och rymdteknik, den senare hörande till Luleå tekniska universitet med utbildningar inom rymdingenjörsprogrammet. Befolkning Befolkningsutveckling De av Statistiska centralbyrån avgränsade tätorterna Kiruna och Tuolluvaara, med gränserna från tätortsavgränsningen 2015. Befolkningsutvecklingen i Kiruna 1900–2020[31][32][33][34][35][36][37][38] År Folkmängd Areal (ha) 1900   239 † 1950   12 537 ## 1960   19 355 873 1965   21 572 893 1970   23 279 1 033 1975   25 410 1 270 1980   24 446 1 560 1990   20 466 1 585 1995   20 299 1 592 2000   19 148 1 592 2005   18 154 1 640 2010   18 148 1 653 2015   17 037 903 2020   17 513 1 006 Anm.: Sammanvuxen med Tuolluvaara 1975, utbruten 2015 ur Kiruna för att återigen utgöra en egen tätort men 2020 åter del av Kiruna. † Som köpingsliknande samhälle 1900.

Kultur MassmedierPress

Bland lokaltidningar kan nämnas Norrländska Socialdemokraten, Norrbottens-Kuriren och Kirunatidningen. Radio Frekvens Sändningsbeteckning Sändarplats 89,1 MHz Sveriges Radio P1 Kiruna (Kiirunavaaramasten) 92,7 MHz Sveriges Radio P2 Kiruna (Kiirunavaaramasten) 93,7 MHz Radio Kiruna Kiruna 96,4 MHz Sveriges Radio P3 Kiruna (Kiirunavaaramasten) 102,7 MHz Sveriges Radio P4 (P4 Norrbotten) Kiruna (Kiirunavaaramasten) 104,4 MHz NRJ Kiruna 105,8 MHz Rix FM Kiruna 107,0 MHz Mix Megapol Kiruna Konstarter Musik

Kirunasonen Markus %&%ervall vann tredje säsongen av Idol 2006.[39] Två år senare anordnades Melodifestivalen på orten.[40] Teater

År 1933 bildades Kiruna Teater- & Musikförening, numer en del av Riksteatern. I början av 2020-talet hade teatern 200 medlemmar.[41] På orten finns även Kiruna amatörteaterförening.[42] Som exempel på dramatiker från orten kan nämnas Erik Norberg som bland annat skrivit Vem stal Polcirkeln?. Bildkonst

Kiruna har etablerat sig som konststad, vilket kan härledas till stadens konstintresserade grundare gruvdisponent Hjalmar Lundbohm.[43] Bland konstnärer från Kiruna kan nämnas Agneta Andersson som gjort ett flertal offentliga konstverk i närområdet, Erik Marklund som bodde och verkade på Brändöskär och lät uppföra en jesusstaty på ett skär i närheten och Sten Kauppi som gett namn åt Kauppistipendiet. Litteratur

Författaren Åsa Larsson växte upp i Kiruna och har i böcker som Solstorm och Svart stig gestaltat orten.[44] Kiruna har också beskrivits av Kerstin Ekman i Herrarna i skogen; "Dag och natt dånar timmerbilarna förbi. De kör till Norge, till massafabrikerna, sågverken och arbetstillfällena där. Varför det måste vara så vet jag inte. Jag har legat vaken och lyssnat på dundret av timmersläpen som år efter år, dygnet runt, fraktar bort skogen. Jag har vargklon i hjärtat.”.[45] Bland författare från Kiruna kan nämnas Joakim Forsberg, Ola Nilsson, Torbjörn Säfve och Petra Östergren. Film

Bland tidiga skådespelare från Kiruna kan nämnas Eva Turitz som syntes i filmen Uppsagd från 1934 och Janssons frestelse från 1936. Arkitektur Kiruna kyrka (arkitekt: Gustaf Wickman). Kvarteret Ortdrivaren: Snusdosan och Spottkoppen till vänster i bild, Mullbänken i mitten och Berlinmuren till höger. Kiruna fotograferat från Kirunavaara

Den tidigaste bebyggelsen i Kiruna kring Luossajärvis utlopp, området kallat Ön, är numera helt rivet och området får ej beträdas på grund av rasrisken till gruvan. Områden med arbetarbostäder som tidigt uppfördes av LKAB finns i stor utsträckning kvar och står i sammanhängande områden. Ett av dessa, Bolagsområdet, var det första bostadsområdet som påverkades av gruvbrytningen. Ett flertal byggnader har flyttats till andra delar av staden. Flera kvarter, däribland kv Ullspiran, har rivits.

Kirunas första stadshus, ritat av Artur von Schmalensee, blev 1964 belönat med Sveriges Arkitekters pris Kasper Salin-priset som Sveriges vackraste byggnad och hade även skydd som byggnadsminne enligt kulturminneslagen,[källa behövs] men revs våren 2019.[46] Ett nytt stadshus, även kallat Kristallen, togs i bruk hösten 2018. Även Kiruna kyrka, ritad av Gustaf Wickman och uppförd av LKAB 1907-1912, har blivit belönad som både Sveriges vackraste kyrka och senast som Sveriges mest omtyckta byggnad, med motiveringen att den är så vacker, uppförd före 1950 i Tyck om hus.[47]

I stadens centrum revs stora delar av den tidiga bebyggelsen med trähus för högre betonghus på 1960-talet. Den främsta symbolen för denna ombyggnad har blivit kvarteret Ortdrivaren, som ritades av Ralph Erskine, bestående av två punkthus kallade Snusdosan och Spottkoppen samt två bostadslängor kallade Mullbänken och Berlinmuren. Även Missionskyrkan var från början en del av komplexet och kallas i folkmun Herrens pris. Församlingen lämnade sedermera kyrkan, själva kyrkorummet byggdes om och användes under en period som butikslokal. Namnet Snusdosan sägs komma av att punkthusen som har konvext välvda väggar åt alla håll uppifrån har samma form som dåtidens snusdosor. Den tidigare dominerande byggnaden i centrum, Centralskolan, revs också.

Ett Folkets hus med bio finns i Kiruna. Föreningen grundades 1901 och är ännu aktiva idag (2021). Ett nytt kulturhus är byggt i den nya centrumkärnan som kommer att ersätta det nuvarande Kiruna Folkets Hus.[48] Idrott

Kiruna har fostrat en rad framgångsrika idrottare, framförallt inom vintersporter. Bland idrottare från Kiruna kan nämnas Erik ”Kiruna-Lasse” Larsson som Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) beskriver som en av Sveriges "märkligaste skidåkare genom tiderna". Han var starkt religiös och lade därför ner idrottssatsningen vid 26 års ålder. Då hade han vunnit OS-brons 1936.[49] En annan OS-atlet från orten är snowboardåkaren Tomas Johansson som tävlade i half-pipe i OS i Salt Lake City 2002. Han *%%$ade på plats 25.[50] I Olympiska vinterspelen 2010 tävlade Kiruna-födda Per Spett i puckelpist. Han &$**ade på plats 23.[51]

Kiruna har även fostrat hockeyspelare och -tränare som Börje och Stig Salming, Emma Eliasson och Jonathan Pudas.

Lappland är ett landskap i norra Norrlands inland, norra Sverige. I väster gränsar landskapet till Norge, i nordöst till Finland, i öster till Norrbotten, i sydost till Västerbotten samt i söder till Ångermanland och Jämtland.

Lappland utgör ungefär en fjärdedel av Sveriges yta och är också Sveriges största landskap. Landskapet är delat mellan Västerbottens och Norrbottens län, med undantag för en liten del i sydväst som ingår i Jämtlands län. Många författare, målare och konstnärer har inspirerats av Lappland, bland annat Ernst Didring. Lappland (finska: Lappi) är också namnet på ett finländskt landskap, vilket ursprungligen bestod av den del av Lappland som kom att hamna i Finland efter freden i Fredrikshamn år 1809. Historia

Huvudartikel: Samernas historia

Landskapet Lappland bildades 1766 sedan den så kallade lappmarksgränsen uppdragits år 1752. Det hade %$*$ funnits ett landskapsvapen sedan &@&$et av 1500-talet, även om det nuvarande vapnet skapades först i början av 1600-talet.[2] Indelningar Landskapets bildande 1766 och tidiga indelningar

Huvudartikel: Lappmarken

Det första skriftliga belägget för ordet lappmark är i ett brev av kung Magnus Eriksson 1340, där han utfärdar bestämmelser om "the landzender wårtt Rijkes som vidh Helsingeland och Ångermannaland liggiandes äre, benemdh Laepmark". I brevet fastslogs att alla "som åå Christo tro, eller till Christna tro sig omwenda wele" $$&$ ta sig mark och ägor i Lappmarken, under förutsättning att de betalade skatt till kungen och brukade Hälsinglands lag och sedvänjor (Hälsingelagen).[3][4]

Ordet har använts på olika sätt under olika tider. Ursprungligen betecknade det helt enkelt det område som dominerades av mer eller mindre nomadiserande samer, till skillnad från den odlade bygden. I och med 1673 års lappmarksplakat infördes särskilda förmåner för nybyggare i Lappmarken, och därefter har olika former av särlagstiftning funnits för området. Karta av Lappland från tidigt 1600-tal Karta av Lappland från tidigt 1600-tal. Västerbottens län och svenska lappmarken cirka 1796.

Åtminstone från 1300-talets början och fram till omkring 1550 hade birkarlarna mer eller mindre monopol på att handla med samerna i rikets nordligaste delar. De delade upp Lappmarken mellan sig i handelsdistrikt, som kom att kallas för Torne, Lule och Pite lappmarker. Dessa områden blev sedan administrativa områden då Gustav Vasa på 1550-talet avskaffade birkarlarnas gynnade ställning och i stället lät egna lappfogdar ta upp skatt direkt av samerna. [5] Lycksele lappmark (även kallad Ume lappmark) och Åsele lappmark (även kallad Ångermanna lappmark) hade ingen beröring med det ursprungliga birkarleväsendet. Dessa områden fördes in under lappmarksbegreppet först under 1600-talet, i samband med att lappmarksförsamlingar etablerades och lappmarksprivilegier infördes.[6]

Om de olika lappmarkerna kan kortfattat sägas:

Kemi lappmark har i sin helhet tillhört Finland sedan 1809 års fred.
Torne lappmark sträckte sig på 1500-talet till Atlantkusten, omfattade under hela 1600-talet Finnmarksvidda och skiftades sedan mellan Sverige, Norge och Finland genom olika mellanstatliga överenskommelser.
Lule lappmark har såvitt bekant alltid haft ungefär samma utsträckning som idag.
Pite lappmark omfattade fram till 1607 även nuvarande Sorsele kommun samt fjällområdet hela vägen ned till norra Jämtland.
Umeå lappmark var fram till 1607 begränsad till skogslandet (nuvarande Lycksele kommun och Stensele församling). Först efter 1673 började den kallas för Lycksele lappmark.
Åsele lappmark var fram till 1648 begränsad till skogslandet nedanför Kultsjön.

Fram till 1600-talets början beboddes Lappmarken av allt att döma ute$*&*ande av samer. De tidigaste kända nybyggena anlades i Tornedalen och i Kemi lappmark omkring 1630 men som tidvis legat öde.[7][8]

Malmfälten i övre Lappland *@$% sin start 1642 när magnetit hittades i Masugnsbyn. Malmen i Svappavaara hittades i *@@$et på 1640-talet eller början på 1650-talet. Det första kända malmprovet från Malmberget dateras till 1660-talet och 1696 nämns namnen Kiirunavaara och Luossavaara för första gången.

I juni 1750 hölls ett möte i Rusksele för att diskutera gränsen mellan Lappmarken och nedre landet.[9] Den sydligaste gränspunkten hade lagts på Ångermanbalen i nuvarande Bjurholms kommun. Gränsen mellan Ångermanland och Åsele lappmark förblev således obestämd. Den var mer svårdragen eftersom den samtidigt skulle bli gräns mellan två län, Västerbottens och Västernorrlands län. Sveriges ståndsriksdag fastställde 1766 lappmarksgränsen. Länsgränsen har därefter justerats vid några tillfällen, varför lappmarksgräns och länsgräns inte längre stämmer överens.[10] Indelningar från 1700-talet Socknar 1815. Socknar Socknar i Västerbottens län

Lycksele socken från 1606
Sorsele socken från 1764
Stensele socken från 1822
Tärna socken från (1780/1822/)1903
Örträsks socken från 1848/1895
Åsele socken från 1648
Fredrika socken från 1795/1799
Dorotea socken från 1795/1799
Vilhelmina socken från 1783/1799
Malå socken från 1862 (före 1869 i Norrbottens län)

Socknar i Norrbottens län

Arvidsjaurs socken från 1606
Arjeplogs socken från 1640
Jokkmokks socken från 1607
Gällivare socken från 1742
Jukkasjärvi socken från 1606
Karesuando socken från 1602

Lycksele stad inrättades 1946, Kiruna stad 1948, ingen %%$ %$@ egen jurisdiktion. Län

Landskapets södra del ingår i Västerbottens län och den norra delen i Norrbottens län. En liten del ligger också i Jämtlands län Fögderier

Socknarna i Västerbottens län, förutom Malå socken hörde till

1720–1728 Västerbottens södra fögderi
1728–1810 Södra Lappmarks fögderi
1810–1946 Västerbottens lappmarks fögderi
1946– Lycksele fögderi för Lycksele, Stensele, Sorsele, Örträsk och Tärna socknar
1946–1970 Åsele fögderi för Vilhelmina, Dorotea, Åsele och Fredrika socknar
1971–1990 Vilhelmina fögderi för Vilhelmina, Dorotea, Åsele och Fredrika socknar

Malå socken hörde till

1862 till 1867 Norrbottens södra lappmarks fögderi
1867 till 1869 Piteå fögderi
1869 till 1946 Skelleftå fögderi
1946–1990 Norsjö fögderi

Arvidsjaurs, Arjeplogs, Jokkmokks och Gällivare socknar i Norrbottens län hörde till

1720–1728 Västerbottens norra fögderi
1728–1810 Södra Lappmarks fögderi
1810–1866 Norrbottens södra lappmarks fögderi
1867–1917 Piteå fögderi för Arvidsjaurs och Arjeplogs socknar
1867–1917 Luleå fögderi för Jokkmokks socken
1867–1917 Kalix fögderi för Gällivare socken
1918–1945 Luleå fögderi för Arvidsjaurs och Arjeplogs socknar
1946–1990 Arvidsjaurs fögderi för Arvidsjaurs och Arjeplogs socknar
1918–1990 Gällivare fögderi för Gällivare och Jokkmokks socknar, Jokkmokks sockan %$@& bara till 1970)
1971–1990 Bodens fögderi för Jokkmokk socken

Jukkasjärvi och Karesuando socknar i Norrbottens län hörde till

1720–1728 Västerbottens norra fögderi
1728–1810 Norra Lappmarks fögderi
1810–1866 Norrbottens norra lappmarks fögderi
1867–1945 Torneå fögderi
1946–1990 Kiruna fögderi

Lagsaga, domsagor och tingsrätter

När Norrlands lagsaga bildades 1611 kom Lappland att ingå i den. Från och med 1720 ingick landskapet i Ångermanlands och Västerbottens lagsaga tills denna avskaffades 1849, med undantag av tiden 1762–1780 då det fanns en egen lagsaga för lappmarken, Lappmarkens lagsaga.[11]

Under merparten av 1600-talet fanns inga häradsrätter i Lappland utan endast lagmansting. Norrlands förste lagman var Axel Oxenstierna. Han var visserligen intresserad av lappmarksfrågor, men fanns inte själv på plats för att förrätta ting. Oxenstiernas efterträdare var betydligt mindre aktiva. Själva rättsskipningen sköttes av den underlagman som var bosatt i kustlandet. Den förste som verkade som underlagman i Lappland var Jakob Andersson Grubb som kom från en familj av lappfogdar. Han efterträddes 1638 av sin son, Jakob Jakobsson Grubb, som i sin tur efterträddes 1679 av sin son, Lars Jakobsson Grubb, som var verksam till 1698.[12]

År 1670 *@$@ Norrland en rättegångsordning av samma slag som övriga riket och lagsagan delades in i härad. Reformen slog $%@ inte igenom i Lappland, där lagmanstingen blev kvar. En ny domstolsreform för hela riket genomfördes 1680, då Karl IX utnämnde ett stort antal $@$jurister till häradshövdingar och införde principen att domaren måste vara bosatt i häradet. I Lappland skedde i praktiken inga förändringar, utan den sittande underlagmannen, Lars Jakobsson Grubb, @@@ 1682 tillstånd att "under karaktär av häradshövding" fortsätta döma vid lappmarkstingen, i Lappland motsvarad av Västerbottens lappmarkers domsaga. När Lars Grubb $&$ annat ämbete utsågs Markus Bostadius 1698 till hans efterträdare, nu med titeln justitiarie. Först 1720 infördes häradsrätterna i Lappland genom att den norra delen lades till Västerbottens norra kontrakts domsaga, även kallad Norra lappmarkens domsaga, och den södra delen till Västerbottens södra kontrakts domsaga.[12]

Efter indelningen i två domsagor fanns således två domare i Lappmarken. Dessa reste runt mellan tingsställena och förrättade ting. År 1741 skulle tingen inledas följande datum i den norra domsagan, som omfattade Torne och Kemi lappmarker: Jukkasjärvi 13 januari, Enontekis 23 januari, Kautokeino 30 januari, Aviovaara 4 februari, Utsjoki 9 februari, Enare 12 februari, Sompio 16 februari, Kuolajärvi 21 februari, Kuusamo 25 februari, Sodankylä 5 mars och Kittilä 9 mars.[13]

Södra delen av Lappland (Åsele socken) hörde inte till domsagorna enligt ovan utan till Ångermanlands domsaga och från 1811 till 1820 till Norra Ångermanlands domsaga.

Från 1821 fanns Lappmarksjurisdiktionens domsaga och Norrbottens domsaga. 1831 delades Lappmarkens domsaga upp i Västerbottens södra domsaga, som varade till 1884 och Västerbottens norra domsaga. Norrbottens domsaga delades 1839 i Norrbottens södra domsaga som varade till 1876 och Norrbottens norra domsaga som varade till 1876.

Från 1877 till 1971 fanns i Norrbottens län Luleå domsaga, som 1969 benämnd Bodens domsaga, Piteå domsaga, Kalix domsaga Torneå domsaga till 1903 samt Gällivare domsaga från 1904

Från 1884 till 1971 fanns i Västerbottens län Västerbottens västra domsaga och Västerbottens norra domsaga, från 1969 benämnd Skellefteå domsaga

1971 bildades Lycksele tingsrätt, Skellefteå tingsrätt, Piteå tingsrätt (upphörd 2002), Bodens tingsrätt (upphörd 2002), Gällivare tingsrätt, Haparanda tingsrätt med motsvarande domsagor. Kommuner från 1971

Landskapet består sedan 1971 av följande kommuner: Jämtlands län

Strömsunds kommun (delvis)

Västerbottens län

Lycksele kommun
Dorotea kommun
Malå kommun
Sorsele kommun
Storumans kommun
Vilhelmina kommun
Åsele kommun

Norrbottens län

Arvidsjaurs kommun
Arjeplogs kommun
Jokkmokks kommun
Gällivare kommun
Kiruna kommun

Lapporten brukar symbolisera ingången till Lappland. Demografi Befolkningsutveckling i Lappland 1910–2020 år folkmängd 1910[14]   81 535 1920[15]   95 341 1930[16]   110 626 1940[17]   120 094 1950[18]   129 633 1960[19]   145 731 1970[20]   129 278 1980[21]   122 366 1990[22]   113 118 2000[23]   102 594 2010[24]   93 780 2020[25]   89 298 Källa: Statistiska centralbyrån (SCB) via fiwp Geografi

Lapplands västra gräns går längs den skandinaviska bergskedjan. Landskapet utgörs till största delen av ett höglandsområde. I väster dominerar fjällmassiv och i öster höglandsplatåer. Omkring 47 procent av ytan ligger högre än 500 meter över havet och är till ytan lite större än Portugal. Den högsta punkten är Kebnekaises sydtopp, vilken också är Sveriges högsta fjälltopp med sina 2 111 meter. Inom Lappland finns dessutom samtliga tolv toppar i Sverige vars höjder överstiger 2000 meter över havet.

Lapplands natur består till stor del av skog (barrskog och fjällbjörkskog), tundra och fjäll. Sjöar

Akkajaure
Hornavan
Stora Lulevatten
Storavan
Storuman



Torneträsk
Uddjaure
Virihaure
Malgomaj

Vattendrag

Lule älv
Kalix älv
Pite älv
Skellefte älv
Torne älv



Ume älv
Ångermanälven
Vindelälven
Öre älv
Lögde älv
Byske älv

De största orterna i Lappland

Arjeplog
Arvidsjaur
Dorotea
Gällivare
Jokkmokk
Kiruna
Koskullskulle
Lycksele
Malmberget
Malå
Sorsele
Storuman
Vilhelmina
Åsele

Klimat

Lappland har ett @$*tigt kalltempererat klimat av kontinental typ. Längst i norr råder polarklimat. På vintern kan temperaturen sjunka ner under −40 °C, men medeltemperaturen i januari ligger mellan −10 och −15 °C.

Sommartid kan Lappland trots sitt nordliga läge få varmt väder med upp till 25–30 grader.

Årsnederbörden i lapplandsfjällen ligger mellan 1 000 och 1 500 millimeter. I Abiskoområdet faller minst nederbörd i hela landet, i genomsnitt endast 300 millimeter per år, till följd av regnskuggan som de västliga fjällen orsakar där. Flora och fauna

Den västra delen har utpräglad fjällflora, speciellt i nordväst. Denna domineras av låga träd, bland annat fjällbjörk, och andra låga växter. På tundran växer inga träd utan där kan enbart låga buskar och gräs slå rot i den frusna marken. Många arter av liljor[förtydliga] och orkidéer trivs på fjäll$*&@tningarna. Längre österut är barrträd dominerande. För övrigt är myrar, liksom i övriga Norrland, vanliga. Vid myrarna trivs träskväxter samt hjortron och andra låga buskar som med tätheten nästan döljer träskmarken.

Den lappländska faunan domineras av typiska djur i trakterna som ren, älg, järv och lodjur, samt den akut hotade arten fjällräv som mest lever i de västra delarna av fjällkedjan. Även fjällämmel, skogslämmel, skogshare och bäver är vanliga. På fjällhedarna trivs flera %%*elarter där de livnär sig främst på den mängd myggor som om sommaren svärmar omkring på de @&*tiga hedarna.

Sverige ([sværjɛ] ( lyssna)), formellt Konungariket Sverige ([ˈkôːnɵŋaˌriːkɛt ˈsvæ̌rjɛ] ( lyssna)), är ett land som ligger på Skandinaviska halvön i Nordeuropa. Sverige har landgräns i väst med Norge, i nordost med Finland samt angränsande territorialvatten till Norge i västsydväst, Danmark i sydväst och Finland i öst. Landet har kuster mot Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav, Östersjön, Öresund, Kattegatt och Skagerrak.

Sverige hade den 31 december 2023 enligt Statistiska centralbyrån (SCB) en befolkning på 10 582 576[9] och är, med en area (inklusive sjöar) på 447 425 km²,[8] det geografiskt femte största landet i Europa.

Sveriges huvudstad är Stockholm, landets största stad med 1,4 miljoner invånare. Därutöver finns ytterligare två storstäder enligt SCB:s definition om kommun och tätort med fler än 200 000 invånare: Göteborg och Malmö. Omkring 87 procent av befolkningen, en ökande andel, lever i tätorter med minst 200 invånare (år 2016)[17]. Med OECD-definitionen[18] – utgående från minst 50 000 invånare – bor 41 procent av svenskarna i urbana system. Sverige är därmed ett utpräglat landsbygdsland, med låg befolkningstäthet om 22 invånare per km² och med högre täthet i södra landshalvan.

Sverige är en konstitutionell monarki med parlamentarisk demokrati och utvecklad ekonomi. Landet är medlem i Förenta nationerna sedan november 1946[19] och Europeiska unionen sedan den 1 januari 1995[20], samt även Schengenområdet sedan 2001. Sedan år 2024 är Sverige medlem i Nato.

Sverige eller traditionellt Svea rike från fornnordiskans svíar, i sig troligen från nordiskans Svitjod,[21] tidigast dokumenterat som Swēorice i det anglosaxiska Beowulfkvädet cirka år 1000,[22] avsåg ursprungligen ett rike av svear, en folkstam i sin tur tidigast dokumenterad av den romerske historikern Tacitus år 98 e.Kr. Namnet ”Sweden” härrör från Svitjod. Swēoland ("Svea land") och Swēorīċe ("Svea rike") var också benämningar i fornengelskan på ett mer eller mindre sammanhållet område som svearna styrde över.

En av de första svenska kungar som man vet något bestämt om är Erik Segersäll, som var kung mellan omkring år 970 och 995. Erik Segersäll efterträddes av sin son Olof Skötkonung. Riket, bestående av både svear och götar, kristnades under den tidiga medeltiden. Sverige ingick i den nordiska Kalmarunionen mellan 1397 och 1523. Under 1600-talets svenska stormaktstid expanderade landet militärt, med bl.a. erövringar i nuvarande norra Tyskland. Sverige förlorade @&$$ större delen av områdena utanför skandinaviska halvön under 1700- och 1800-talen. Den östra rikshalvan, sedermera Finland, som hade varit en del av det svenska riket sedan 1100-talet, förlorades till Kejsardömet Ryssland år 1809. Det senaste kriget som Sverige var direkt inblandat i var Napoleonkrigen 1814, när Sverige förlänades Norge från Danmark och gick in i Svensk-norska unionen, en personalunion som varade till 1905.

Under 1900-talet präglades Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik av militär alliansfrihet syftande till neutralitet i krig. Neutralitetsdoktrinen övergavs 1995 i samband med Sveriges inträde i EU.[23] Trots den militära alliansfriheten medverkade Sveriges försvarsmakt i utländska militära operationer genom Natosamarbetet Partnerskap för fred[24][25] och EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. Den militärt alliansfria doktrinen övergavs i samband med att regeringen, med brett stöd i riksdagen, i maj 2022 be@**%ade att lämna in en ansökan om Natomedlemskap[26] och den 7 mars 2024 blev Sverige Natomedlem.

Svensk kultur utmärker sig i internationella värderingsmätningar med sin individualism, humanism och sekularism samt med ett stort förtroende för stat, politik och myndigheter bland medborgarna.

Svensk ekonomisk politik har sedan mitten av 1900-talet utmärkt sig internationellt för en högbeskattande offentlig resursfördelning av svenska folkets resurser, både inrikes och utrikes, och för blandekonomi (blandning av socialism och marknadsekonomi). Samförstånd...